Rädsla ger rädsla

För det mesta finns en variation av åsikter i ett brett psykologiskt spektrum. Men när alla tänker likadant, har alla sannolikt fel.

Säg att vi har ett läge på börsen där osä­kerheten är den dominerande psyko­login. Då kommer börsen att noteras i någon typ av sidlänges rörelse – en så kallad konsolidering. Denna typ av osäkerhet, och den sidlänges rörelse som följer därav, kan råda på både kort och lång sikt. I de lägen då osäkerheten dominerar finns det naturligtvis såväl opti­mistiska som pessimistiska placerare. Men vi vet att det är osäkerhet som dominerar, eftersom kursen rör sig sidlänges snarare än uppåt eller nedåt. Hade optimisterna domi­nerat så hade vi haft upptrend, och om i stäl­let pessimisterna hade varit den starkaste gruppen hade vi haft en nedtrend.

Men hur ska vi då tänka när osäkerheten dominerar? Jo, frågan vi ska ställa är: Vad krävs för att gruppen osäkra ska bli optimis­ter alternativt pessimister?

Tänk dig att aktie XYZ har rört sig mellan 100 och 115 kronor de senaste sex måna­derna. Vi har haft flera svängningar både uppåt och nedåt i detta intervall, och det är tydligt att det är osäkerhet som råder.

Om XYZ vänder ned under stödet vid 100 kronor kommer sannolikt den grupp av placerare som ser pessimistiskt på framtiden att stärka sina pessimistiska argument. Den grupp som är osäker svänger sannolikt om och blir pessimistisk, samtidigt som den grupp som har varit optimistisk i vissa fall kommer att bli mer osäker, eller kanske till och med gå från en optimistisk till en pessimistisk syn på XYZ:s framtid. Då ökar utbudet, och aktie XYZ kan därmed lättare falla.

Frågan att ställa är: Vad krävs för att gruppen osäkra ska bli optimister alternativt pessimister?

Men när större delen av populationen tycker samma sak – majoriteten är pessi­mister eller optimister – är vi i närheten av en trendvändning.

Om XYZ i stället passerar motståndet vid 115 kronor får vi se samma psykologiska för­lopp men åt motsatt håll, det vill säga pla­cerare förskjuter sina åsikter till att bli mer optimistiska. Rörelserna beror på att grup­pen av placerare skapar mönster genom sina handlingar, och dessa mönster reagerar vi sedan på och skapar därmed nya mönster eller rörelser. De tre grupperna är alltså inte konstanta, utan är i ständig rörelse eftersom de påverkas av både yttre och inre faktorer.

Studier har visat att när börsen går upp så leder det vanligtvis till att fler blir opti­mister, medan gruppen pessimister krym­per. När fler placerare blir optimister och färre blir pessimister leder det till en större efterfrågan och ett mindre utbud, vilket kommer att resultera i fortsatta upp­gångar – en upptrend. När sedan gruppen optimister blir för stor och alla redan har köpt för de resurser som är tillgängliga, finns det inte längre några starka köpare kvar – och om det saknas stark efterfrågan kan utvecklingen lättare vända ned.

När det börjar gå ned kan fler optimis­ter bli osäkra och ta hem vinster, och med ett ökat utbud ökar risken för en nedgång. En nedgång kan göra att fler blir osäkra och kanske till och med blir pessimister, och med ett ökat utbud och en låg efterfrågan ökar risken för fortsatta nedgångar.

Det ironiska är att inget behöver ha för­ändrats i den ekonomiska verkligheten, utan det går nu ned som en konsekvens av att det går ned. Nedgången skapar osäker­het och rädsla, som i sin tur ökar utbudet. Miljön (i det här fallet börsen) kan påverka människor, men människor påverkar också miljön. Ekonomen Thomas Schelling uttryckte det på följande sätt:

”Det mänskliga livet består av individer som reagerar på en omgivning som utgörs av andra individers reaktioner på andra individer.”

Prenumerera på Veckans aktiecase?

Prenumerera här