*Bästa förvaltningsresultat i TNS Sifo Prosperas kundundersökningar 2015–2017 samt Bästa förmögenhetsförvaltning i Euromoney’s konkurrentrakning 2017–2018.
Nio saker tänka på för bättre förvaltarval:
- Fokusera inte på historisk avkastning
- Välj bort den sämsta fjärdedelen!
- Diversifiera!
- Gör din hemläxa ordentligt!
- Hitta vinnaren på respektive marknad – hur troligt är det att samma förvaltare är bäst på allt?
- Kostnaden är viktig – men stirra dig inte blind på den
- Få koll på riskbidraget – hur passar fonden in i din totala portfölj?
- Hedgefondsval kräver mer tid och kunskap
- Investera bara i sådant du förstår
1. Fokusera inte på historisk avkasting
Visst vore det bekvämt om en fonds historik visade hur förvaltningen skulle gå framöver? Dessvärre är det inte så enkelt. Historisk performance – såväl över som under index – tenderar nämligen att vara en ganska dålig indikator på framtida avkastning. I studier har man visserligen sett ett svagt samband mellan historisk och framtida avkastning för de förvaltare som har presterat bäst under en längre period (till exempel bästa kvartilen på fem år) – men sambandet var inte statistiskt signifikant. Och att välja ”Förra årets vinnare ” ger ingen fördel alls.*
2. Välj bort den sämsta fjärdedelen!
Det är dock ofta den fjärdedel som har presterat sämst inom sin kategori i genomsnitt kommer att fortsätta prestera svagt framöver. Detta samband tenderar att vara statistiskt signifikant. Därför kan det vara klokt att välja bort dessa förvaltare.
3. Diversifiera!
Att satsa allt på en fond/förvaltare är sällan en bra idé – eftersom det är otroligt svårt att pricka vinnaren. Som portföljbyggare bör du tvärtom sänka risken genom att investera i flera olika förvaltare med olika profil. Till exempel har vi i vår bredaste utlandsprodukt runt 15-17 olika förvaltare. På detta sätt utnyttjar vi den enda gratislunch som finns på finansmarknaden, nämligen diversifiering.
4. Gör din hemläxa ordentligt!
Som vi konstaterat räcker inte historisk avkastning som vägledning för ett väl underbyggt fondval – det måste till en mer gedigen analys. Men när man har hela bollhavet framför sig – hur ska man då göra och var ska man börja? En klassisk ansats är att utvärdera en förvaltare utefter följande fyra (engelska) P:n:
- Philosopy: Vilka grundtankar finns med förvaltningen, hur har man till exempel tänkt sig att slå index?
- People: Vilka människorna finns bakom fonden och hur har de organiserat sig? Vad har de för bakgrund och kompetenser? Hur har de lyckats historiskt?
- Process: Hur tar förvaltaren grundtankarna i ”philosophy” till verkliga positioner i portföljen? Vad har man för process? Vad finns för operativa risker – som kan tänkas gå åt pipsvängen?
- Performance: Hur har fonden gått? Gör en kvantitativ analys på alla längder och bredder.
Så här arbetar vi
Ovanstående aspekter ingår också i urvalsprocessen här på Carnegie. Så här ser vår process ut i grova drag:
När vi valt ett område att investera i, säg Latinamerika eller Emering Market Debt, börjar vi med att ställa upp en kvantitativ screening med alla fonder som kan ge exponering mot detta område. Det kan vara ett tiotal upp till flera 100 stycken.
I screeningen sätter vi upp tröskelvärden för ett antal olika mått, som avkastning, volatilitet och draw down (fall från topp till botten). På så sätt kan vi snabbt sålla bort de som verkar ha lägst sannolikhet att gå bra (se punkt 2 – Välj bort den sämsta fjärdedelen).
Därefter ställer vi ytterligare krav på kvarvarande förvaltare, såväl förfinade kvantitativa som kvalitativa krav. Vi tittar bland annat på fondens hållbarhetsarbete (då gott sådant sänker risken i investeringen), förvaltarens organisation, erfarenheten hos förvaltaren och vad det finns för operativa risker (ofta mer fokus vid hedgefondsurval).
Sedan gör vi en avvägning mellan de kvantitativa och de kvalitativa kraven. En utvärdering på kvalitativa grunder tenderar att gynna de globala storbankerna, då de har bra organisation och processer som backar upp fonden/förvaltaren. Samtidigt hamnar man lätt med en hög mindre fonder om man bara tittar på det kvantitativa urvalet – helt enkelt eftersom det finns så många sådana fonder så rent statistiskt råkar ofta några gå mycket bra.
När vi sållat fram cirka 2-4 stycken slutkandidater för vi ofta en djupare diskussion med förvaltaren. På den som framstår som mest intressant gör slutligen vi en due diligence med ett frågeformulär av mer administrativ, operativ och legal karaktär, som är utgångspunkten i våra diskussioner med den tilltänkta organisationen. I detta sista skede ingår ytterligare hållbarhetsfrågor.
5. Hitta vinnaren på respektive marknad
Det kan kanske kännas enkelt att välja ett förvaltarhus eller en bank för alla dina fonder. Men hur troligt är det att en och samma förvaltare är duktig på alla världens marknader?
Tyvärr finns det inga genvägar – det gäller att göra sin analys ordenligt. Till exempel hittade vi vår Emerging Market Debt-förvaltare i Finland – av alla ställen. Dittills hade förvaltaren bara sålt till finska institutioner och hade inte ens presentationsmaterial på engelska. Men förvaltaren föll bäst ut i vår utvärdering (se punkt 4) och då ville vi investera!
6. Kostnaden är viktig – men stirra dig inte blind på den
Naturligtvis är kostnaden för en fond oerhört viktigt – varje procent i ökad avgift måste ju uppvägas av ökad avkastning. Men ett blint kostnadsfokus kan leda fel, för om en fond levererar extraordinära resultat kan det vara värt att betala för.
Ett exempel: För ett par år sedan hade vi en fond i våra portföljer som presterade väldigt väl i en besvärlig marknad. Kostnad: Mycket höga 6 procent (förvaltningsavgift och så kallad performance fee). Avkastning: Fantastiska 15 procent netto. Förvaltaren hade alltså något mycket unikt som faktiskt var värt att betala för.
Men – varning! – du ska naturligtvis inte betala dyrt för en förvaltare som i princip tagit en massa lottsedlar och råkat pricka in högsta vinsten. Du måste se igenom förvaltarens risksida, kan man återupprepa den fantastiska avkastningen? Varför har det gått så bra – är det tur eller skicklighet? (se punkt 4 för vägledning.)
7. Få koll på riskbidraget! Hur passar positionen in i den totala portföljen?
Det är också viktigt att analysera hur fonden/förvaltaren skulle passa in i din totala portfölj. Vad skulle den bidra med för risk och avkastning? Goda portföljegenskaper – exempelvis att fonden går upp när annat går ner – kan göra att en position som i sig själv inte framstår som så attraktiv ändå platsar i helheten.
När vi sätter ihop portföljer på Carnegie tittar vi på det så kallade riskbidraget – hur mycket bidrar positionen med i termer av ökad eller minskad risk i portföljen. Hur beter den sig i förhållande till resten? Det hjälper oss också att avgöra hur stor positionen ska vara.
Naturligvis kan man också utvärdera en position på hur mycket den svänger upp och ner i sig själv. Är volatiliteten hög, vill du troligtvis ta en mindre exponering än om volatiliteten är låg.
8. Hedgefondval kräver mer tid och kunskap
Hedgefonder är ett samlingsnamn för ett mycket brett placeringsspektrum – mycket större än traditionella fonder. De är också mer komplexa, både för förvaltaren att hantera och för investeraren att analysera. Dessutom har branschen gjort det extra svårt genom att ofta begränsa transparensen för att skydda sina affärshemligheter.
Vi drar ofta nytta av vårt nätverk och vår branschkännedom när det gäller just hedgefondsval. Det är exempelvis en stor fördel att känna till människor som har presterat mycket bra under lång tid. Det händer att dessa personer rör sig från en större aktör till en mindre eller sätter upp en egen verksamhet. Då kan vi få bra villkor genom att gå in tidigt i dessa nya fonder. Det vågar vi göra tack vare deras starka track record och det förtroende vi känner.
När vi placerar i hedgefonder är vi också extra noga med att utvärdera förvaltarens operativa risker (som regelefterlevnad och administrativa processer). Vem är det exempelvis som räknar ut fondandelsvärde och håller rätt på investerarregister? Är det en helt extern part – vilket inte var fallet i Madoff?
9. Förstå det du investerare i!
Avslutningsvis vill vi skicka med två generella investeringsråd som i högsta grad gäller vid förvaltarval:
- Förstår du inte en produkt, ska du i regel inte investera.
- Om något ser för bra ut för att vara sant, är det i allmänhet det. Man måste ställa sig frågan: Varför får jag så bra villkor? Högst sannolikt finns en risk – även om du inte ser eller förstår den.
*Jensen (1968), Grinblatt & Titman (1989 & 1992), Carhart (1997) . Data finns också i Spira-databasen frör den intresserade.