Utmaningar för stiftelser under pandemin

År 2020 var året då mycket ställdes på ända på grund av coronapandemin. I många stiftelser blev styrelseledamöterna oroliga för hur de skulle hantera situationen med betydlig sämre utdelningar och svårigheter att hålla styrelsemöten och skriva under protokoll och årsredovisningar. Nu ett år senare är vi fortfarande inte igenom pandemin men börjar förhoppningsvis ana slutet och det kan vara dags att fundera över hur det har gått och vilka lärdomar man kan dra av den uppkomna situationen.

År 2020 var året då mycket ställdes på ända på grund av coronapandemin. I många stiftelser blev styrelseledamöterna oroliga för hur de skulle hantera situationen med betydlig sämre utdelningar och svårigheter att hålla styrelsemöten och skriva under protokoll och årsredovisningar.

Nu ett år senare är vi fortfarande inte igenom pandemin men börjar förhoppningsvis ana slutet och det kan vara dags att fundera över hur det har gått och vilka lärdomar man kan dra av den uppkomna situationen.

För många stiftelser har omställningen till digitala styrelsemöten och elektronisk signering av protokoll och årsredovisningar visat sig fungera alldeles utmärkt. När det gäller styrelsemöten är det viktigt att så många ledamöter kan delta via telefon eller videomöte att styrelsen är beslutsför. De allra flesta frågor går bra att avhandla på detta sätt men alla är nog överens om att mer genomgripande frågor eller diskussioner om visioner för framtiden går bättre om ledamöterna får träffas fysiskt och därför kommer stiftelsestyrelser nog att återgå till fysiska möten i större utsträckning när det blir möjligt.

De flesta stiftelsestyrelser har nu också tillgång till säkra program för digital signering av dokument och eftersom det sparar mycket tid när det fungerar är det nog något att fortsätta med. Det viktiga är att hela styrelsen har tillgång till BankID för det är allt eller inget som gäller, det vill säga antingen måsta alla ledamöter kunna signera elektroniskt eller så får alla skriva under manuellt.

Mer intressant än det rent formella är naturligtvis hur stiftelser ska kunna fullfölja sitt ändamål i oroliga tider. Många stiftelser lever i en värld där det endast är den årliga direktavkastningen (räntor och utdelningar) som får användas till stiftelsens ändamål. De fick därför anledning att se över sin förvaltning i början av 2020 då aktieutdelningarna rasade eller till och med helt uteblev.

De flesta allmännyttiga stiftelser beslutar om utdelning av föregående års direktavkastning i början av året och även om många hade ett bra avkastningsår 2019 bakom sig tvekade de att dela ut alltför mycket när pandemin slog till och det blev svårt att förutse de ekonomiska effekterna.

Speciellt för allmännyttiga stiftelser är att det så kallade fullföljdskravet. En stiftelse måste under en femårsperiod dela ut ungefär 80 % av den årliga direktavkastningen till ändamålet för att få behålla sin skattefrihet, något som Skatteverket noga bevakar. Många styrelser fick ta ställning till om de skulle spara en del utdelningsbara medel år 2020 för att kompensera för en lägre utdelningsnivå år 2021utan att få problem med fullföljdskravet.

Skatteverket har nu meddelat att de ser pandemin som ett sådant tillfälligt förhållande som motiverar ett undantag från fullföljdskravet under ett enstaka år. Förhoppningen är därför stiftelsestyrelser kan hantera problemen på ett bra sätt i avvägningen mellan att dela ut för lite eller för mycket ett enskilt år. Dessutom har det nog i praktiken inte blivit så stora konsekvenser som befarat. Många stiftelser har sett färre sökande till stipendier och andra anslag på grund av att det inte har gått att anordna fysiska aktiviteter som till exempel läger, konferenser och resor.

I ett lite större perspektiv går det nog att dra slutsatsen att effekterna inte blev så stora eller svåra för privata stiftelser och insamlingsorganisationer, framför allt inte om de inte enbart har haft sina placeringar i aktier utan haft en mer diversifierad portfölj där det har gått att styra sin direktavkastning på ett bättre sätt över året och där en återhämtning på marknaderna lett till en förväntan om ett betydligt bättre utdelningsår 2021.

För stiftelser som är inriktade på att lämna forskningsanslag verkar pandemin inte heller få några mer långtgående konsekvenser under de kommande åren men det kan naturligtvis leda till annat, till exempel som att det blir svårare med internationella utbyten på forskarnivå eller att belastningen i sjukvården försvårar kliniska studier. (Mer om detta går att läsa i en nyligen avgiven rapport från Universitetskanslersämbetet, Coronapandemins effekter på den privata forskningsfinansieringen 2021:11.)

De slutsatser stiftelsestyrelser kan dra är att ha en väl utarbetad och långsiktig utdelningsstrategi, att ha en placeringspolicy med möjlighet till justeringar vid oförutsedda händelser på marknaden och att inte vara beroende av endast aktieutdelningar som direktavkastning.