Om du ska ut och äta, och ser två personer som köar utanför en restaurang, tänker du nog ”det här måste vara en bra krog, eftersom det är kö”, varpå du ställer dig i kön och undviker restaurangen bredvid som inte har någon kö alls. När nästa person går förbi och ser tre personer i kön till den första restaurangen tänker hen sannolikt ”det här måste vara en fantastiskt bra restaurang, eftersom det står tre personer i kön” – och gör dig sedan sällskap.
På det här sättet tenderar vi människor att röra oss i flock. Utan att känna till restaurangerna närmare drar vi medvetet eller omedvetet slutsatsen att stället med kö är det bästa. Vi antar att de personer som står i kön vet något som vi själva inte vet.
Flockmentaliteten är särskilt utpräglad vid osäkerhet (det finns ju ingen anledning att röra sig med flocken om man vet att den har fel). Just därför är den speciellt påtaglig på de finansiella marknaderna – ingen analytiker eller placerare vet ju säkert hur börsen ska utvecklas den kommande veckan, månaden eller året. Placerare agerar genom att titta på aktörer som de tror vet mer än de själva, och hänga på. De ställer sig i kön, om man så vill, och ju fler som ställer sig i kön, desto större blir rörelsen på marknaden.
Vid något tillfälle kommer dock rörelsen att förbytas i osäkerhet, då några placerare anser att aktien/börsen har gått upp för mycket. Osäkerheten leder till att fler blir osäkra, flocken växer alltså, vilket medför utförsäljningar, och så är bollen i rullning på nedsidan i stället.
Så här fortsätter det, om och om igen, börscykel efter börscykel. Det enda som skiljer är digniteten och magnituden i upp- och nedrörelserna, i övrigt är psykologin ungefär densamma år 1929, 1968 och 2000. Känslorna är inte annorlunda nu än då, även om vi gärna vill tro det.
Du har säkert hört dessa goda råd:
- The time to buy is whenthere’s blood in the streets.
- Buy low, sell high.
- Sälj när alla är giriga,och köp när alla är rädda.
Men dessa principer är extremt svåra att följa, för på finansmarknaderna är placerare som mest positiva efter en uppgång och som mest negativa efter en nedgång. Att tänka och agera mot trenden och utanför konsensus kräver nerver av stål. För de flesta spelar det ingen roll om vi har föresatt oss att ”nästa gång vi når excessnivåer – ja då ska jag agera”. Tyvärr fungerar det inte på det sättet för de allra flesta. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser, till exempel att hålla en diet eller köpa på börsen när det ser som jävligast ut. Men när känslorna tar överhanden, ser vi världen från ett annat perspektiv. Och när vi befinner oss i det perspektivet kan vi alltid argumentera för att det är korrekt.
Enligt Dan Ariely, professor i beteendeekonomi vid amerikanska MIT, kan de flesta av oss inte, trots de bästa av föresatser, tvinga sig själva att göra det som är bäst för oss. I sin bok Predictability Irrational skriver han:”We are prone to making the wrong decisions when gripped by intense emotion”.
Konklusionen blir alltså: Att göra som alla andra är alltid lätt, men att vara contrarian är extremt svårt.
Läs mer om teknisk analys