Enligt gällande svensk rätt styr medborgarskapet hur ett arv ska fördelas efter den avlidne. Om den döde var svensk medborgare spelar det egentligen ingen roll var arvingarna bor eller var tillgångarna finns, allt skafördelas enligt svensk lag. I internationella förhållanden kan det dock finnas konkurrerande regler om fördelning och beskattning i bosättningslandet eller i det land där tillgångarna finns. Därför rådervi alltid den som äger en fastighet i till exempel Frankrike eller Spanien att upprätta ett testamente på plats där.
Det blir allt vanligare att avlidna personer har anknytning till flera länder. Därför har EU antagit en förordning med regler som träder i kraft den 17 augusti 2015 (Storbritannien, Irland ochDanmark har ställt sig utanför). Huvudregeln blir att den avlidnes hemvist avgör vilken lag som ska tillämpas på arvet och vilken domstol som ska vara behörig. Detta är alltså helt nytt för oss svenskar och innebär stora förändringar för den som bosätter sig i ett annat EU-land.
Det kommer dock även i fortsättningen att vara möjligt att genom testamente välja att lagen i det land där man är medborgare ska tillämpas på arvet i dess helhet. Jag tror att många vill ta chansen och välja svensk lag helt enkelt eftersom vi känner till den bäst. Kanske kan man tro att reglerna i de europeiska länderna inte är så olika, men frågor om rätt till laglott, särkullbarns arvsrätt eller enskild egendom för arvingarna kan behandlas på helt olika sätt. Viktigt att tänka på är att det bara går att väljamedborgarskapslandets lag.
Enligt den nya EU-förordningen ska hela handläggningenske i ett land och omfatta allegendom oavsett tillgångarnasnatur och oavsett om de finns ien annan stat. Vissa undantagfinns dock, bland annat för fastegendom.I Sverige regleras internationella arvsfrågor, med undantag av nordiska förhållanden, i lagen om internationella förhållanden rörande dödsbo. Lagen, från 1937, ersätts till stora delar av EU-förordningen. Kompletterande bestämmelser samt de regler som Sverige kan fortsätta att tillämpa föreslås tas in i en ny internationell arvslag, som träder i kraft samma dag som arvsförordningen.
En nyhet i förslaget är att utländska domar ska erkännas i Sverige om de meddelats i en stat, även utanför EU, där den avlidne vid sin död hade hemvist. Vidare införs ett europeiskt arvsintyg för att underlätta hanteringen av internationella arvsärenden inom EU.
Rådet till alla med internationell koppling blir att se över och komplettera befintliga testamenten och upprätta testamente med lagval om det inte finns sedan tidigare.