När räntan går ner, går börsen upp? Eller?

Det pratas en hel del räntor just nu. Vi läser och hör kommentarer från olika strateger och experter om att räntan borde gå si eller så, vilket borde leda till att börsen ska gå hit eller dit. Men hur är egentligen den logiska uppbyggnaden i deras argumentation?

Låt oss börja med dessa uttalanden, som är vanliga från strateger/experter som har en fundamental utgångspunkt:

• Vi tror att räntan ska ned, därför är vi positiva till börsen.

• Vi tror att räntan ska upp, därför är vi negativa till börsen.

Denna argumentation innebär att man 1) gör en prognos på räntan och 2) därefter antar att det finns en korrelation (eller omvänd korrelation) mellan denna slutsats och det man analyserar. Det betyder att utrymmet för felkällor är större, då dels prognosen kan vara felaktig (räntan går i annan riktning än den prognostiserade) och dels kan korrelationen mellan räntan och börsen vara satt ur spel.

Titta på diagrammen nedan (hämtade från R. Prechters Elliott Wave Theorist). Här ser vi några av historiens största upp- och nedgångar på New York-börsen samt hur räntan utvecklades under dessa perioder. Under vissa lägen föll börsen och räntan hand i hand och i andra lägen steg börsen och räntan hand i hand.

I ytterligare lägen steg börsen medan räntan föll, och ibland föll börsen samtidigt som räntorna gick upp. Kort sagt, det finns massvis med exempel på alla möjliga varianter, och detta är bara ett litet urval från historien.

Den viktigaste skillnaden mellan teknisk och fundamental analys är att den senare analyserar variabler som man tror påverkar det som man avser att analysera. Medan vi i den tekniska analysen analyserar det vi avser att analysera: När jag gör en bedömning av exempelvis OMX-index i den tekniska analysen använder jag prisserien över OMX-index för att göra en prognos. Sedan får jag antingen rätt eller fel i min bedömning – men jag riskerar inte att ha fel vad gäller korrelationen. 

Carnegie Private Banking – Där kunskap och kapital möts