Extremsport med stilkrav

LIVET. I likhet med andra friåkare har Henrik Windstedt fått bygga upp sin proffskarrär och handskas med sponsorer och medier helt på egen hand. I dag verkar han för att professionalisera sin sport.

Text: Jenny Askåker. Ur Carnegie Privatbanks kundmagasin Insikt.

Lössnö i mängder, sol, extrembranta bergsluttningar, fart och hopp på skidor som inte är av denna värld. Det handlar om friåkning – alpinsporten där naturen ger förutsättningarna och reglerna är få: Ta dig ner – snabbt och snyggt. Det handlar också om Henrik Windstedt, en av sportens förgrundsfigurer, som lätt kan kallas såväl pionjär som äventyrare och entreprenör.

Som 17-åring tog han ut sina små besparingar, köpte en flygbiljett till USA och deltog på vinst och förlust i tävlingarna i den nya sporten, som började växa fram i Nordamerika i början av 2000-talet.

– Det gick hyfsat bra, i alla fall tillräckligt för att få sponsorer. Tävlingar är en sak i min bransch, men att vara en profil och få uppmärksamhet i media är minst lika viktigt eftersom vi lever på sponsorintäkter, prispengar finns nästan inte, berättar Henrik Windstedt på telefon från Åre, där han bor och är uppvuxen.

I samma veva beslöt han att sluta med puckelpiståkning, 1980- och 1990-talens innesport, och lämnade sin plats i landslaget för att helt satsa på friåkning. Några år deltog han i X Games, en årlig tävling för action- och extremsporter, med fokus på den del av friåkning som körs i så kallade snöparker och kretsar kring hopp och tricks. En ryggskada 2006 tvingade dock Henrik Windstedt att ta en paus – och karriären tog en ny vändning.

– När jag kom tillbaka var det få av mina jämnåriga som fortfarande höll på att hoppa, nu körde man friåkning i offpist i stället. Det kräver mer mognad – du måste veta vad du gör därute,det är en okontrollerad miljö. Det tar tid att lära sig riskerna, som laviner,och hur man åker i terrängen på ett säkert sätt. Men jag satsade på det, fick wildcard till världstouren – och lyckades vinna första året.

Hur då?

 – Min styrka har väl varit att kombinera hoppning från parken med bra skidåkning, det är inte så många som klarar av det. Genom åren har jag i media blivit omnämnd som världens bästa allround-skidåkare, som klarar av det mesta. Om jag inte kraschade var jag på pallen i varenda tävling.

Bakom Henrik Windstedts karriärval ligger viljan att åka så mycket skidor som möjligt. Något oväntat beskriver han samtidigt att en professionell skidåkare faktiskt åker betydligt mindre än många tror.

– Ja, det är inte så mycket träning, utan mitt jobb har länge handlat mer om att fota och filma för mina sponsorer. Då är vi kanske ett gäng på några skidåkare, två filmare och en fotograf som spelar in en skidfilm någonstans i världen. Det blir mycket väntan på bra ljus och andra förhållanden. Det är inte många dagar per år som det blir bra bilder.

– Samtidigt tar de här resorna migtill de bästa ställena på jorden. Jaghar varit i Japan några gånger och åkt puder upp till halsen och i Alaska – det är få förunnat.

Vad har den här karriären kostat dig?

 – Det har inte varit superlätt genomåren. Det finns ingen säkerhet i min bransch. Jag har haft diskbråck två gånger och var borta ganska länge i samband med det. Man är ju beroende av sponsorer och det finns inget system utan det är upp till dig själv – att ha tur med bra team managers på sponsorföretagen, försöka hålla sig på god fot med dem och media. Det är väldigt olika hur mycket pengar människor i min bransch tjänar, även om de ser lika duktiga ut.

Sedan ett par år tävlar han inte längre, utan ägnar sig mestadels åt tv- och filmprojekt, vid sidan av sponsoruppdragen.Ambitionen är att genomföra ett par ordentliga resor per säsong och bygga en story kring upplevelserna.Bland annat för han diskussionermed SVT.

– Det är ett slit för att få ihop pengar att göra roliga projekt. Friåkning är en dyr sport och säg att åtta personer ska åka med hjälp av helikopter i Alaska i två veckor, ja, då talar vi miljonbudget. Samtidigt är branschen väldigt känslig. Blir det en varm säsong säljs varken mycket skidor eller jackor…

Och hur går det försporten friåkning?

 – Den växer hela tiden,skidorter och företag erbjuder den här typen av åkning mer och mer. För den yngre målgruppen är hoppning i snöparker inkörsporten och det är i dag standard på skidanläggningar.

– För mig är det jättekulatt se. En av mina drivkrafter har varit att få sporten mer erkänd och professionell. Jag är ett tydligt bevis på att det går att livnära sig på skidåkning som inte är organiserad i något förbund, men fortfarande är det folk som frågar mig när jag ska skaffa ett riktigt jobb – fast det beror nog mest på okunskap.

 

HENRIK WINDSTEDT
Ålder: 32 år. 
Bor: I Åre. 
Familj: ”Tjej och två pojkar, 6 och 3 år.” Bakgrund: Född och uppvuxen i Åre,där pappa var skidlärare och föräldrarna drev en restaurang i backen. Sveriges genom tiderna mest framgångsrike friåkare, vann världstouren 2008.
Intressen: Fart ochsport: mountainbike,surfa,skateboard,golf, haren banracingbil tillsammans meden kompis.