Efter en svag sommarbörs ökade vi vår aktieexponering till normal vikt. För aktier talar att obligationsräntorna rasat, att Federal Reserve (Fed) och ECB nu lättar på penningpolitiken igen, och att konsumtionen stöds av starka arbetsmarknader i de flesta OECD-länder.
Goda nyheter är också att ett antal tongivande populisterhar spelat för högt. I Italien har vi nu en mer EU-vänlig regering efter att vice premiärminister Matteo Salvini försökte driva igenom ett val och hamnade i opposition. I Storbritannien har motgångarna duggat tätt när Boris Johnson försökt få stöd för en avtalslös Brexit till den 31 oktober – ett nyval ligger i luften. I USA har Donald Trumps taktik, med ekonomiskt vapenskrammelmot Kina och pikar mot Fed, resulterat i tidigarelagda räntesänkningar vilket börsen uppskattat.
I juli hade USA:s högkonjunktur pågått i rekordlånga tio år men riskläget är högt. Enligt en färsk Fed-rapportkan handelskonflikten med Kina dämpa den globala tillväxten med över 1 procentenhet till våren 2020, till under den potentiella tillväxten – och därmed bli ett hot mot bolagsvinsterna. Dessutom består den divergerandeutvecklingen, där världshandel och industri backar medan tjänstesektorer och konsumtion har medvind.
”Hur länge till?” är en fråga som vi analytiker nu allt oftare ställer oss. Hur länge till kan lägre räntor och nya likviditetsströmmar från centralbankerna stötta ekonomi och aktier? Hur länge till kan börsuppgången fortsätta, i ett läge där vinsterna revideras ned? Hur länge till kan Europa undvika en situation likt Japan 2007, där lägre räntor slutade att lyfta börsen? Och hur länge dröjer ett klart besked om Storbritannien och EU? Läs mer om våra tankar i vår senaste strategirapport.
Då centralbankerna har få patroner kvar i magasinet och de långa realräntorna står på eller under noll krävs en tydligt nedtrappad handelskonflikt för att risktillgångar ska bli mer intressanta. Men när presidentvalet i USA i november 2020 nalkas blir Kina mindre benäget att gå Trump till mötes. I maj vägrade Kina att ändra sin industripolitik, vilket onekligen komplicerar situationen för Trump.
Taktisk allokering var utmanande redan tidigare, med nollräntor, låga kreditspreadar och en aktiemarknad som inte är undervärderad. Trumps nyckfulla handelsutspel och twittrande försvårar ytterligare. Vi fokuserar på en strukturell temainvestering – den spirande omdaningen av den globala energisektorn. Ett annat tema är valuta-exponering, en icke riskfri men ofta bortglömd portfölj-komponent.