Efter coronachocken i marknaden förra våren har kreditmarknaderna återhämtat sig till nivåer nära dem vi såg före pandemin. Riskaptiten är på topp, investerarna kliver allt längre ut på riskskalan för att nå portföljens målavkastning.
Nu kan det vara lämpligt att stanna upp och inventera riskerna i ränteportföljen, och möjligen sälja av sådant som brukar vara väldigt volatilt i sämre tider. I nuvarande starka marknad är det ganska lätt att omsätta illikvida krediter, som i sämre tider kan vara svårsålda.
Vilken typ av portfölj som är bäst beror bland annat på vilken framtidstro man har. Här är två möjliga scenarier.
Det negativa scenariot består av högre inflation som gnista för något högre marknadsräntor och en omvärdering av aktiemarknaderna som inte gagnar aktieägare. Det skulle dessutom inte krävas särskilt höga räntenivåer innan det får en tydlig negativ effekt på aktie-och andra tillgångsmarknader, givet den allt större skuldsättningen bland hushåll, företag och stater.
Svagare risksentiment smittar av sig på kreditmarknaderna, som också kommer att drabbas av lägre kurser. På den svenska kreditmarknaden behöver effekterna inte bli lika allvarliga som våren 2020, då vi numera har Riksbanken som stödköper investment grade-obligationer samt bättre förberedda ränteförvaltare med fler instrument i portföljen som möjliggör bättre likviditet för uttag.
Det senaste året har vi haft hög riskvilja och därmed allt lägre kupongnivåer. Emitterade obligationer kan då handlas under emissionskursen en längre period.
Många investerare (särskilt fondförvaltare) kan då inte längre ”rulla på yieldkurvan”, det vill säga köpa en ny obligation till emissionskursen, sälja den till överkurs efter något år och köpa en ny obligation med längre löptid.
Då blir strategin ”håll till förfall” obligatorisk för att få en förutsägbar avkastning – något som fondförvaltare inte alltid har lyxen att kunna applicera, då de är beroende av investerarnas kapitalflöden. Fondinvesterare har i princip sedan finanskrisen vant sig vid relativt hög avkastning (utom under coronakrisens upptakt). En längre tid av låg till negativ avkastning kan sätta press på framtida fondflöden.
Det positiva scenariot bygger på att dagens situation består, med en hög grad av likviditet och därmed hög vilja att ta risk för att hitta avkastning i en lågräntemiljö. Även svaga bolag får lättare att överleva (och blir så kallade zombie-bolag) och ”rullningsstrategin” avseende obligationer är fortsatt framgångsrik. Företag lär vara fortsatt aktiva med olika former av emissioner både i kredit- och aktiemarknaden. Utmaningen blir att sålla bland alla nya investeringsmöjligheter.
Oavsett vilket scenario som slår in vill jag ge följande grundråd för direktinvesteringar i obligationsmarknaden:
- Använd ”håll till förfall” som grundstrategi (fokus på konkursrisk och inte på kurs- eller marknadsrisk).
- Ta den huvudsakliga risken i din aktieportfölj. Håll nere risken i ränteportföljen – du har begränsad uppsida där (kupongräntan), men stor nedsida vid eventuella konkurser.
- När du jagar yield – ta risk i kapitalstrukturen i stället för i betygsskalan. Välj juniora obligationer från kreditvärdiga emittenter i stället för seniora obligationer från svagare motparter.
Vill du veta mer om hur vi ser på marknadens villkor, möjligheter och risker?
Kontakta din rådgivare på Carnegie Private Banking!
