Veckan som passerat bekräftade att det inte är de ekonomiska och geopolitiska nyheterna i sig som styr börsutvecklingen, utan hur vi placerare kollektivt väljer att tolka dem. Samma händelse kan tolkas helt olika beroende på placerarkollektivets humör.
I förra veckan noterade OMXS30-indexet ett nytt kursrekord samtidigt som den amerikanska 30-årsräntan tagit sig upp på de högsta nivåerna på nästan 20 år. Hade psykologin varit skör hade den kombinationen räckt för att sänka börsen rejält. Nu blev den i stället en fortsättning uppåt, och det säger mer om var vi befinner oss just nu än ränterörelsen.
Stödzonen vid 3 210–3 250 har jag bevakat i flera månader och i förra veckan fick vi ett kvitto på att den håller. Index passerade därefter den tidiga augustitoppen på 3 327 och stängde fredagen på en ny rekordnotering (3 331).
Ett nytt kursrekord gör att optimisterna kan peka på att ”vi hade rätt” samtidigt som den tar bort pessimisternas starkaste argument, att rekordnoteringen den 5 augusti var toppen i den här cykeln.
De osäkra placerarna, som suttit still genom hela sommarens rekyl, har nu facit framför sig och kommer över till optimistlägret. Det är den mekanismen — inte nivån 3 331 i sig — som gör ett nytt kursrekord självförstärkande: fler köpordrar, färre säljordrar, och nästa steg uppåt blir lättare att ta.
Börskommentarer och aktiecase från DNB Carnegie – prenumerera på Veckans Viktigaste.