Market Timing Förutsäg framtida utveckling av en marknad.

Innehåll i guiden:

Marketing timing

Definition

Investerarproffsen misslyckas

Vad är orsaken?

Beteendegapet

Att stänga gapet

Källor

 


 

Marketing Timing

Portföljteorins investerare är rationella. I realiteten sänker känslodriven handel ofta avkastningen.

När man studerar de finansiella marknaderna upptäcker man snart att det finns ett mönster: Värdet på tillgångarna varierar uppåt och nedåt, både i det korta och det långa perspektivet (se Figur 1). Detta mönster är också utgångspunkten för hur man allmänt definierar risk – ju större variationer, desto större risk. Det ligger dessutom nära till hands att se möjligheten: Tänk om man kunde sälja på toppen av en rörelse och sedan köpa tillbaka på botten. Hur svårt kan det vara?

Alla som tänkt den tanken och sedan agerat vet svaret – det är inte så enkelt. I verkligheten kan kursen fortsätta upp direkt efter en försäljning på det man trodde sig veta var en topp, och nästa nedgång kan visa sig sluta på en högre nivå än man sålde. Ska man köpa då? Resultatet blir ofta en villrådig situation där man i slutänden tappar avkastning.

Denna erfarenhet har många investerare gjort. Ändå tycks möjligheten oemotståndlig i all sin enkelhet, vilket driver idén och praktiserandet av market timing och det finns i dag otaliga företag som erbjuder sina metoder för detta. 


 

Definition

Investopedia definierar market timing som (fritt översatt) ”en aktivitet där man försöker förutsäga den framtida utvecklingen av en marknad, vanligtvis med hjälp av tekniska indikatorer eller ekonomiska data”.

Det är en ganska bra definition då den kortfattat går direkt på kärnan, det vill säga att market timing går ut på att lista ut vad som kommer att hända i framtiden. Det må vara för ett aktieindex, en speciell aktie eller ett tillgångsslag. Man skulle kunna tillägga att syftet är att verkställa köp eller försäljning på marknaden för att öka sin avkastning (se Figur 2).

 

 


 

Investerarproffsen misslyckas

Nationalekonomen William Sharpe, som fick Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap 1990, visade i en studie* att det krävs att man förutsäger aktiemarknaden med 83 procents träffsäkerhet för att överträffa resultatet av att bara behålla sin aktieexponering oförändrad. Svängningarna  i portföljen blir dock något lägre om man periodvis inte har sitt kapital investerat på aktiemarknaden, så en mer rättvisande – det vill säga riskjusterad – siffra är att man ”bara” behöver förutsäga framtiden korrekt i 74 procent av fallen.

Det säger något om svårigheterna att lyckas. Om vi till exempel utgår ifrån att sannolikheten är 50/50 att pricka rätt vid ett beslut att sälja, och samma förhållande råder när det sedan är dags att köpa, är vi nere på bara 25 procents chans att göra en vinst vid en slumpmässig market timing-transaktion.

En studie från fondförvaltaren Vanguard (2014), som omfattar i snitt 360 market timing-fonder under perioden 1997–2013 (tre uppgångs- och två nedgångsperioder), visar att market timing då och då kan addera värde, men att den genomsnittliga fonden inte överträffar sitt jämförelseindex (se Figur 3). Studien visade att huvuddelen av fonderna överträffade index endast en av de fem mätperioderna och av de som överträffade index under en period, lyckades färre än hälften också under påföljande period.

 

 


 

Vad är orsaken?

Vad är orsaken till att det är så svårt att lyckas med market timing, även för proffs? För ett antal år sedan genomförde vi en omfattande studie samt etablerade och implementerade en kvantitativ metod för market timing-baserad handel. Där drog vi följande slutsatser kring varför proffsen i praktiken har svårt att lyckas:

 

  • Slumpen. Marknadens kortsiktiga rörelse upp eller ned är slumpmässig.
  • Trender. Rörelserna bildar dock i sin förlängning vågor – trender – vilket kan utnyttjas om man har rätt metod (vinsterna blir högre än förlusterna i en trendföljande metod).
  • Dynamik. En framgångsrik metod som tillämpas aktivt kommer sannolikt med tiden att förstöra sig själv – toppar och bottnar förutsätter att de inte kan förutses.
  • Psykologi. Investerare är människor. Den psykologiska effekten girighet och fruktan är en betydligt starkare drivkraft än kall logik.

 

Modern portföljteori. Den begränsade nyttan av market timing har också behandlats i flera akademiska studier av annan typ. Dessa har visat att en portföljs avkastning till cirka 90 procent beror på den strategiska, eller långsiktiga, tillgångsfördelningen. Resterande 10 procent beror på market timing, stockpicking eller val av förvaltare2 (se Figur 4).

 

Den moderna portföljteorin (MPT) lanserades 1952 av Harry Markowitz, som sedermera belönades med Riksbankens ekonomipris, och har sedan lång tid varit ledstjärna och rättesnöre för all seriös rådgivning och förvaltning av tillgångar. Den är ett ramverk som går ut på att det för varje risknivå går att hitta en optimal portfölj som ger högre avkastning än alla andra portföljer med samma risk (den effektiva fronten).

Om man utgår ifrån att market timing givit litet (eller inget) bidrag till en investerares portfölj  vilket som vi sett är det mest troliga – borde huvuddelen av avkastningen ha genererats genom en portfölj som ligger på effektiva fronten med den risknivå som portföljägaren tycker är lämplig (det vill säga investerarens strategiska, långsiktiga, tillgångsfördelning).

Utfallet för genomsnittsinvesteraren borde följaktligen hamna nära index (men variera en aning beroende på avgifter och hur lyckosam förvaltaren varit med market timing och stockpicking). Stämmer det?

 


Beteendegapet

År 1995 publicerade analysföretaget Dalbar för första gången sin analys över hur den genomsnittlige investeraren lyckats i förhållande till olika index sedan 1984 (Quantitative Analysis of Investor Behavior). Resultatet var inte uppmuntrande. Det visade sig att den genomsnittlige investerarens avkastning varit lägre än både aktieindex och obligationsindex. Det här var ingen tillfällighet skulle det visa sig. Samma resultat redovisades sedan år efter år. 2014 kunde Dalbar ge 30 års historik och resultatet framgår i Figur 5 på föregående sida.

Dalbars undersökning visar att den genomsnittlige investeraren av någon anledning genomför market timing på sämsta tänkbara sätt. Analysen visar att man köper på toppen och säljer på botten (se Figur 6 på föregående sida). Effekten har benämnts the behavior gap, beteendegapet, eftersom detta beteende förefaller irrationellt.

Det verkar uppenbart att trots många decenniers tillämpning av modern portföljteori och effektiva fronten så blir inte resultatet det förväntade. Dålig market timing äter upp en stor del av avkastningen, tydligen oaktat hur noggrant kapitalet placeras på den effektiva fronten. Dalbars undersökning har visserligen fått viss kritik, men avvikelserna är stora. Och det är investerarna själva som tycks stå för avvikelsen.


Att stänga gapet

Att stänga gapet. När de svaga verkliga resultaten blev allt tydligare började man i kapitalförvaltningsbranschen för några år sedan fundera över orsakerna och hur man skulle kunna komma tillrätta med detta. Vad är det som går snett? Struntar investerarna i råden för att i stället försöka överlista marknaden?

Man började med att fundera över rådgivningen, som i huvudsak går ut på att diskutera en genomsnittlig tidshorisont och vilken risk kunden därmed kan tänka sig att ta i form av svängningar i portföljens värde (standardavvikelse). Därefter tar man, helt i enlighet med modern portföljteori, fram en portfölj som ligger någorlunda nära den effektiva fronten för just den risknivån. Resultatet blir oftast en genomsnittlig tidshorisont på fem-sex år och en medelrisk. Så långt är allt väl. Avkastningen borde över tid hamna åtminstone på index.

Men så blir det alltså inte. Eftersom marknaden och konjunkturen trendar i cykler på i genomsnitt tre till fem år kommer en investerare så småningom att hamna i situationen att marknaden stigit ett par år, alternativt fallit. Då inträffar fenomenet som Dalbar påvisat. Om marknaden stigit upplever många investerare att de har för lite risk och ökar på risken. Om marknaden i stället gått ned kraftigt inträffar det motsatta. Investeraren upplever att portföljen har alldeles för hög risk och minskar den genom att sälja. Resultatet blir mer eller mindre katastrofal market timing.

strategisk tillgångsfördelning och modern portföljteori bygger på att investerarna är rationella. Verkligheten visar däremot att investerarnas beteende inte är rationellt – även om det kan tyckas så om man köper när det verkar stiga i all oändlighet och säljer när det förefaller bottenlöst.

Det verkar alltså uppenbart att om strategisk tillgångsfördelning och modern portföljteori ska lyckas – inte bara i teorin utan också i praktiken – behöver den kompletteras med ytterligare ett ramverk. Något som kan stänga beteendegapet.

Olika aktörer har funderat på diverse lösningar, från utbildning av investerarna och striktare placeringsreglementen, till mer praktiska lösningsorienterade ansatser som i första hand tar hänsyn till investerarens unika livssituation och mål med kapitalet. Flera analyser (som Beyond Markowitz från Merrill Lynch) föreslår att kapitalet delas upp i olika delar och målorienteras – en ansats som vi på Carnegie har inspirerats av.


 

Källor

 

  • William F. Sharpe, Likely Gains from Market Timing (Financial Analysts Journal, 1975).
  • Se exempelvis Gary P. Brinson, Brian D. Singer and Gilbert L. Beebower, Determinants of Portfolio Performance II: An Update (Financial Analysts Journal, 1991).

 

Vill du ha stöd med din kapitalförvaltning?

Carnegie erbjuder tjänsten Private Banking till dig som har mer än 5 miljoner att placera.

✔ Bästa Private Bank i Sverige (Kantar Sifo Prospera 2017)  

✔ Få tillgång till unika investeringsmöjligheter

✔ Samlad kunskap i ditt team: Rådgivare, förvaltare, skatt, juridik, finansiering, analys, försäkring

Fyll i dina kontaktuppgifter nedan:

Namn
Telefonnummer
Meddelande
 
 

Läs om hur Carnegie behandlar dina personuppgifter här

© Copyright Carnegie Investment Bank AB 2019. Alla rättigheter är reserverade.