Det makroekonomiska läget i Sverige präglas av stark tillväxt, stigande sysselsättning och fortsatt extremt låga räntor. I den miljön är bostadsbrist tillsammans med hushållens höga skuldsättning en fortsatt giftig cocktail. Även om vårens bostadssamtal bröt samma är fastighetsmarknadens funktion och finansiering fortsatt en av de mest angelägna utmaningarna för regeringen. Här trängs målkonflikter med betydelse för å ena sidan jobb och tillväxt och å andra sidan finansiell stabilitet. Finansiell stablitet är avgörande för att minska risker och undvika att nästa konjunkturnedgång blir djup. Å andra sidan kan åtgärder för att minska finansiella risker dämpa ekonomins tillväxt här och nu.
När vårens bostadssamtal i juni bröt samman föll inte frågan bort från agendan – istället förändrades förutsättningar och formen för överenskommelser. Här en vägkarta för vad vi under hösten kan vänta vad gäller politiska initiativ med bäring på regleringen av fastighetsmarknaden och marknadens förutsättningar att finansiera efterfrågan.
- Från bostadssamtal till budgetsamtal. Budgeten visar att regeringen i sommar fäst fokus på vad som är möjligt att förankra i kretsen S-MP-V. Målet blir ökat byggande genom subventioner och att kommuner driver på genom att, till exempel, frigöra mer byggklar mark. Vi kan räkna med förslag om investeringsstöd samt genomförande av delar av regeringens 22-punktsprogram med förslag på förenklingar i byråkratin. Därtill är det aviserat att taket slopas på uppskov av reavinstskatten.
- Samtalen i kulisser och korridorer. De uppspelade bostadssamtalen kommer knappast återupptas under hösten – istället övergår det till enskilda och mer diskreta samtal i kulisserna mellan främst finansministern Magdalena Andersson och Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Ulf Kristersson. Fokus i de samtalen handlar om den finansiella stabliteten och skatterna.
- ”Vänta och se” – efter amorteringskravet. Huvudspåret för beslutsfattande kommer samtidigt vara att försiktigt gå fram med nya förslag mot skuldsättning. Beslutsfattarna i riksdag och regering avvaktar nu effekterna av amorteringskravet.
- Priserna kan pressa politikerna. Skulle bopriserna ta fart igen under hösten – de första visningshelgerna är en tidig indikation – ökar trycket på politiker att vidta nästa åtgärd för att dämpa skuldsättningen. Det finns få aktörer utanför regering och riksdag som inte förespråkar insatser mot den ökade skuldsättningen. Även Moderaterna inser att hushållens skuldsättning måste adresseras under mandatperioden – för att inte själva vara ensamma om svårt beslutsfattande i regeringsställning efter valet 2018. Om priserna på bomarknaden åter tar fart är nästa skuldåtgärd sannolikt det så kallade skuldkvotstaket som är lättare att förankra brett över blockgränsen.
- Alliansens motioner skarp ammunition. Alliansen kommer med säkerhet presentera gemensam bostadspolitik under hösten. Kritiskt är om förslagen formuleras som allmänna tillkännagivanden till regeringen eller som skarpa lagförslag. Det finns gott om underlag (utredningar och departementsskrivelser) i byrålådorna från förre bostadsministern Stefan Attefall. De lagförslagen kan vara skarp ammunition för Alliansen. Alliansen motioner kan i praktiken få status som propositioner – och majoritet i riksdagen.
- På hyresreglerings-fronten intet nytt. Med Socialdemokraternas strategiska förflyttning mot den ”svenska modellen” försvåras förnyelse i frågan om friare hyressättning. Ställningstaganden och förslag som uppfattas som avsteg från det traditionella blir svårare att förankra. Hos Moderaterna syns heller inga tecken på förnyelse i frågan utan Anna Kinberg Batra håller fast vid sin företrädares strategi att inte utmana Hyresgästföreningen och bostadsmarknadens insiders. Och så länge M inte ändrar position ser sig heller S inte tvingade att göra detta.
- Konflikt före konsensus om skatterna. Allianspartierna uppger att S vid vårens bostadssamtal förde fram förslag om höjd fastighetsskatt. Sådana förslag kommer regeringen dock inte gå fram med utan brett stöd och Moderaterna motsätter sig större överenskommelser om fastighetskatterna. Överenskommelser på andra områden (senast energipolitik och det finansiella ramverket) ökar också oppositionens behov av konflikt i den ekonomiska politiken, särskilt skattepolitik med gränsyta mot väljarna privatekonomi.
Det politiska beslutsfattandet kommer drivas både av strategiska bedömningar inför valet 2018 – och av utvecklingen på marknaden. Det är i hög grad konjunkturen som avgör byggandet och bomarknaden. Samtidigt som byggandet – precis som konjunkturen – går starkt finns också tecken på en viss avkylning av fastighets- och bomarknaden där prisstegringen avtar och transaktioner tar längre tid. Just detta är vad finansministern navigerar mot – stabilare bopriser och en så kallad pyspunka.
Marknaden har förstås förändrats med införandet av amorteringskravet och av skattejusteringar uppåt, om än måttliga, för hushållen. Så det finns flera skäl att följa prisutvecklingen på bo- och fastighetsmarknaden. Utfallet under juli, augusti och september kommer att spela en avgörande roll för det ekonomiskpolitiska beslutsfattandet. Och i samma sekund som marknaden börjar tro på ändrade regler – skuldkvotstak, nedtrappat ränteavdrag, skattejusteringar – har vi en annan marknad.