Kräver en svajig börs nerver?

Maria AhnmarkGod nattsömn, mindre stress och mer fritid. Nej, det handlar inte om livsstilsförändringar, utan om vinster av bättre förmögenhetsförvaltning, skriver Maria Ahnmark, rådgivare på Carnegie Privatbank, i en krönika. 

En svajig börs kräver nerver, hävdar somliga. Jag menar att det snarare är trygghet som gör skillnaden. Tryggheten att veta vart man ska och hur man når dit – en karta och kompass som håller i alla marknadsväder.

En förebild är min äldste kund (som jag nu haft förmånen att känna i 25 år!). I dag är han 92 och njuter i fulla drag av livet. Friluftsintresserad som han är ägnar han dagarna åt golf, skidor och segling – och tar marknadssvängningarna med ro. ”Det går upp och det går ned, det gäller bara att ta det lugnt!”, är hans devis.

Det är en härlig inställning, tycker jag, som fungerar utmärkt när man har en välfungerande strategi att hålla sig i – en plan för sin förmögenhetsförvaltning som är rätt även när marknaderna gungar till ordentligt – för det gör de, som bekant, från tid till annan.

Men alla kan inte ta sig den friheten. Genom åren har jag träffat många människor som känt sig rejält oroliga och stressade över marknadsläget. En av dem är Thomas (som egentligen heter något annat). När vi träffades första gången hade han en portfölj bestående av enbart aktieplaceringar. Det var ett koncentrat av fina gamla verkstadsaktier, kompletterade med några folkaktier (H&M, Telia och Ericsson). Portföljen var delvis ärvd, men också egenköpt, med stora upparbetade vinster. Thomas önskade bra direktavkastning och värdetillväxt. Han ville absolut inte ta för stor risk, men var inte tillräckligt insatt för att veta hur det skulle gå till. Han kände sig orolig och behövde hjälp.

Efter en serie möten, där jag lärde känna Thomas ordentligt, kom vi fram till att det bästa för honom var att skapa en stabil och väldiversifierad portfölj, med flera olika tillgångsslag som räntor, svenska och utländska aktier samt alternativa investeringar, för att kapitalet inte skulle svänga i värde så kraftigt som börsen. Dessutom ville Thomas att hans portfölj på bästa sätt skulle tillvarata rådande marknadsförutsättningar. Resultatet blev en diskretionär förvaltning, där experter tog de löpande köp- och säljbesluten, eftersom Thomas varken hade tid eller tillräckligt intresse.

På det här sättet skapade vi en situation där Thomas fick högre och jämnare avkastning – och dessutom bättre nattsömn! Något mer hände också: Sakta men säkert växte hans kunskap och intresse för de finansiella marknaderna. Thomas och jag träffades ett par gånger om året för portföljgenomgångar och marknadsuppdateringar – och hade faktiskt riktigt skojigt. Efter några år ville han komplettera den diskretionära förvaltningen med en ”egen” rådgivande portfölj där han själv fattade köp- och säljbeslut.Senare uppdaterade vi även hans testamente och flyttade successivt över förvaltningen till investeringssparkonto (ISK) med en mer gynnsam skattesituation.

Thomas får här tjäna som exempel på essensen av mitt jobb som rådgivare: Att lära känna mina kunder och sedan hjälpa dem att utforma en strategi för sitt kapital som håller i alla lägen – och förstås revidera planen när förutsättningar och preferenser i kundernas liv förändras. Ska man lyckas räcker det inte med att skrapa på ytan. Jag måste på riktigt lära känna deras drömmar, känslighet, förutsättningar och behov. Ibland kan det till och med handla om att formulera drömmar som kunden inte tidigare uttalat för sig själv…

Efter 25 år som rådgivare är jag helt övertygad: Det är så man når framgång i förmögenhetsförvaltning – och känner sig trygg på resan.