Allt mellan himmel och jord rör sig mellan perioder av stillhet och rörelse. Vi ser det i naturen, i människan och hos djuren – men också på de finansiella marknaderna. Vi har perioder när det konsoliderar, det vill säga går sidlänges (vilar), och dessa följs ofta av perioder av rörelse (aktivitet), det vill säga trend.
Denna så kallade volatilitetscykel finns i alla finansiella objekt och i alla tidsperspektiv, från de allra minsta, till exempel 30-minuter, ända upp till de riktigt långa cyklerna. Regeln är att ju större orsak desto större verkan, det vill säga: ju större period av vila, desto större och längre rörelser kan vi förvänta oss.
I diagrammet nedan ser vi utvecklingen i guldet från 1999 i ett månadsdiagram tillsammans med en indikator högst upp som mäter en typ av volatilitet (linje i svart). När volatilitetsindikatorn noteras på låga nivåer är volatiliteten låg (se blå pilar). Som vi kan se följs ofta dessa perioder av starka prisrörelser.
Just nu noteras indikatorn på nivåer som vi inte har sett sedan år 2001, vilket alltså betyder att guldet bygger upp för en kraftig rörelse.
Nedan ser vi hur silverpriset rört sig under samma period.
Det vi vet är alltså, med intill visshet gränsande sannolikhet, att det kommer en stark rörelse i guld- och silverpriset – men det finns oklarheter:
1) vi vet inte när rörelsen ska starta
2) vi vet inte heller åt vilket håll rörelsen ska ske.
Lösningen på dilemmat är lika enkel som genial: vi låter marknaden visa vägen. Bryter det ut nedåt ur konsolideringen antar vi att den volatilitetsbaserade rörelsen ska ske på nedsidan, och omvänt om det bryter ut på uppsidan. Vi måste alltså vara följsamma och dansa med marknaden.
En extra dimension är förstås att guldet historiskt visat sig utvecklas i motsatt riktning mot börsen.